jennysthoughts

Jag hör att morfar mår sämre, kan inte hjäpla mormor i grannen även om jag skulle vela göra det. Brevet kom int ens fram, vill bara krypa under jorden. Hur skall jag bli frisk utan mormors vinbärssoppa?Hur skall jag klara mej i livet utan hennes visa ord.

Farfars gitarr spelande gjorde mig alltid lugn, när mamma & pappa reste fick vi höra på musik han spelade för oss, de var speciellt något jag nu uppskattar väldigt mycket. Farmor skulle alltid städa, hon fick alltid en och skratta.

10 unika kusiner har alla gått sina vägar, saknar dem alla. Varför har jag inte talat med dem på så länge?Hu mår alla härliga småkusinerna, laura som nästan är färdig med medi studierna eller tvillingarna hur går det för dem, JP som jag känt hela mitt liv, inte bara en släkting utan en viktig vän. Nita och hennes söner och man. Lilla benjamin x2 kusinen och småkusinen. saknar alla och allting, släkt festerna, dopen, bröllopen, födelsedags festerna osv.

Morbröderna och gudföräldrarna, sommrarna på lande, oändligt med minnen.

Min bror, han har blivit så stor, det är nu jag vill ge honom råd i livet, berätta mina misstag så att han inte skall göra samma som jag gjort när jag var i hans ålder. Vill retas me honom och skratta tillsammans.

Vill se min hund som jag växte upp med, lucky blev medlem i familjen redan 2002, då jag just börjat på andra klassen. Han var alltid där när jag kom hem. Sov med mig, var aldrig besviken på mig. Alltid glad.

Vänner kommer och går, de äkta finns alltid där lika som familj, familj kommer ändå alltid först. De närmaste vännerna är familjemedlemmar enligt mig. Jag skulle inte vara samma männska om de inte var för dem. Jag lär mig hela tiden. Kanske min mamma inte alltid är nöjd med mina val i livet, de tar antagligen ont. Men såhär lär jag mig.

Oberoende vad som händer älskar jag dem, och att få skriva det här inlägget känns bra, för även om ja saknar dem otroligt mycket så ser jag också hur härlig min familj är, hur fint de alla har klarat sig i livet. Alla har jobbat hårt för att vara där de är idag, de är min inspiration. Min pappa har jobbat otroligt hårt för att vara i den position han är idag, 25 år på SAS, grattis<3 Ska sluta nu när tårarna äntligen slutat rulla ner för kinderna:) Måste bara lätta hjärtat lite, ser dem snart igen:) Är tacksam att ha en bra "familj" här med, och riktiga familjemedlemmar, fast de flesta befinner sig i andra delar av landet men iaf.

Ha de så bra o ta vara på alla stunder me era familjer, ni vet aldrig när ni kommer att flytta ut och plötsligt ser ni dem mera sällan, det är då man verkligen tar vara pp minnen.

Här är lite bilder som jag hittade på facebook och endel som jag tagit tidigare: